CALENDULA

Ja, det är nog det mitt liv består av just nu. Löpning.
Det är fantastiskt att jag kommit så långt med just löpning för jag har aldrig gillat det. Lite kredit måste gå till min astmaläkare som sporrade mig till att ha löpning som mål.
Från att inte kunnat springa 1km utan att få andnöd och kippa paniskt efter luft springer jag nu minst 5 km nästan lekande lätt.
   Vi kan läsa både här och där i olika tidningar att du inte behöver massa prylar men det gör det hela lite roligare. När jag köpt mina nya skor,  nike+ pegasus, och av min bror fått veta att dom här kan man koppla ihop med en ipod, ja då var det ju givet att det var nästa leksak. Idag är jag innerligt glad för det. Det är väldigt sporrande att se hur du förbättrar dina resultat och det skadar ju inte att bli gratulerad av Lance Armstrong ;) när man gjort personbästa.
   Efter blodomloppet då jag blev så himla sjuk är jag mer försiktig med min hälsa, det var läskigt. Man blir sjuk ibland med den känslan jag hade när jag vaknade morgonen efter skrämde mig en hel del. Nä så gör jag inte mot mig själv igen.
   När vi sen på jobbet blev utmanade av gallerian att springa midnattsloppet såg jag det som min chans att komma igång med löpningen som jag planerat. Att det sen slutade med att jag ensam från jobbet sprang gjorde ingenting.
   Jag hade tur och fick en bättre startplats precis bredvid min lillebror. Vilken grej. Vi bestämde direkt efter att det här blir vår grej som vi gör ihop. Kan man ha en bättre lillebror. Tror inte det. Han sporrar mig hela tiden med uppmuntran och goda råd.
   Midnattsloppet - helt underbart, vilken känsla att stå där bland alla andra förväntansfulla och studsande människor och vänta på starten. Det regnade men det gjorde inte mycket. Det gick som jag hade förväntat mig 1,11,07 tog det. Visst hade jag velat ha en bättre tid men jag har ju precis börjat med löpningen. Nästa år ska det bli under timmen. Det har jag lovat mig själv.
   Dagen efter mådde jag riktigt bra så jag surfade in och anmälde mig till tjejmilen. Helt galet, vilket kick. Jag älskar det här och jag mår bra av känslan av känna mig nöjd med mig själv. Det gör ju inget heller att man minskar i storlek hehe.
  Idag ska jag köra fartlek, tänkte prova milen .

Nu är det inte kul längre, var just ute och kolla lite på min "trädgård" och mina fina blommor regnar bort.. Fast tomatplantorna har tatt sig lite men det kommer ju inga blommor på dom så några tomater blir det nog inte. Suck och stön slute regn nu

Läste precis en artikel i Wendela om detta att samla in pengar för att köpa present till pedagoger på skola och dagis.

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article5371327.ab

Jag har aldrig varit mycket för det här med att samla in pengar, tycker det är jobbigt helt enkelt. Jag fixar mina presenter själv och håller mig till ett tema.
Såklart att dom gör sitt jobb precis som jag gör mitt. Men en gåva eller berömmande ord är ju det som gör att vi orkar lite mer. Att jobba med service oavsett om det är förskola skola handel sjukvård är faktiskt psykiskt påfrestande. Sura ungar och skällande föräldrar som aldrig blir nöjda och tycker att barnen måste vara ute mer eller inne mer och gud vet vad för åsikter dom har. Det senaste var någon smart mamma som inte tyckte att glass på dagis var passande även om någon unge fyller år. Så nu ska vi köpa enbart frukt till kalaset. Suck.
Fast för ett par år sedan blev jag indragen i en häftig ordväxling om det här med att föräldrarna skulle få ha med sig vin på kvällsträffen på dagis. MED VA FAN E DET. Är det mer passande än glass, jävla pucko sa jag. Att bara diskutera saken är ju löjligt. Det är en pricipsak sa de andra, det egna valet. Men är det verkligen det. Den här kvällen är ju för barnens skull, hur kul är det att se föräldrar OCH personalen som dom ser varje dag bli onyktra. Nä, min reaktion, som fick tyst i rummet, var att om ni inte kan avvara alkohol en kväll så har ni ett problem, ta hand om det.
Men för att återkomma till ämnet om present. Jag kan nog ibland gå lite överstyr i min ambition att hitta den bästa gåvan, det är jag medveten om. Jag vill ju såklart inte ge samma sak två gånger, men sommartema är liksom picknick och jul är myspys med lite ljus och goda praliner. Det behöver inte vara så dyrt, en fördel är ju om man är fler som lägger en tjuga då kan man ju få ihop något riktigt kul. Fast en spadag på hasseludden är ju att ta i rejält i överkant.
Mina presenter jag fixar själv ligger runt en hundring per skalle, och dom är tre stycken. Klart jag skulle vilja dela den summan med andra föräldrar men det betyder att jag måste vara den som drar igång allt och det är ju där det fallerar för mig. Så jag fortsätter nog som hittils. För en eloge till alla ni som jobbar med att ge service till andra och fortsätter le trots att det är dåligt väder.

Som hälsoinspiratör så ligger det ju på mig att starta upp lite såna här projekt, och som nybliven blodgivare var det ju givet att blodomloppet skulle bli vår första utmaning. Att vi skulle springa blodomloppet verkade ju plättlätt det var ju bara 5km. Min första träningsrunda gick kanon... verkligen. Tyvärr blev jag superförskyld direkt efter. Efter det kom gud hur mycket ursäkter till att jag inte kom ut och träna.
Astma, vi dränerar, jag jobbar blablablabla......... Så var dagen inne och jag var superdålig och hade ont i halsen och näsan rann som en kran.
Resan ut till djurgårsbrunns bro var lite av en utmaning bara det, studenttider som det är. Som student ska man tydligen ösa öl över sitt eget huvud under helt galet hög musik och stå i en kontainer utan tak. Hm jag e gammal jag vet.
Bussen var så klart överfull med folk så vi tog en annan första bästa efter. Den gick så klart bara en liten bit, men det skulle bara vara en promenad på 20 minuter. Hahahahahaha vilket skämt. Det var ju våra 5 km bara att ta sig ut dit. Vi kom fram i alla fall. Redan uppvärmda tack och lov.
Jag ska bara gå sa jag. Visst sörrö, har du någonsin försökt gå brevid 9000 pers som springer. Inte så lätt, dom andra sprang som tokar direkt.  Ja , så jag började lunka lite och det gick helt ok. Fick följe med Ewa efter ca hälften och vi peppade varandra resten av vägen.
Vi var ju helt galet glada när vi kom i mål sen, vi som var otränade hade ju grejat det här nu. Och som grädde på moset (tyckte jag då) verkade det som jag blivit av med min förskylning på vägen... jag mådde förvånansvärt bra helt enkelt. Det var ju detta jag hade behövt alltså.




Se hur glada vi är :D

Det stod några glada tanter vid målet så vi bad dom att ta ett par bilder på oss. Vet inte vad hon gjorde men den bilden som vart bäst var den när vi hade blivit uttråkade, som det ser ut hahhahaha.





Ja sen bar det iväg och hämta ut våra väskor och den väl förtjänta picknick påsen...mmmm. Det var proppfull med en massa gott. Då Jenny och Ersin inte följde med så blev det mer till oss andra. Den resterade maten lottades ut mellan oss i målgångs ordning. Jag fick två paket med bregott och var glatt nöjd med det.




Vädret visade sig tyvärr inte från sin bästa sida men det gjorde ingenting faktiskt. Vi hade det trevligt där vi var och bestämde att nästa gång blir det en längre sträcka. Fast då ska jag banne mig vara både frisk och tränad.
Bussen hem var fullpackad så vi gick hela vägen till östermalstorg från djurgårdsbrunns bro. En nätt liten promenad men vi vart varma av promenaden.

Dagen efter vaknade jag av att jag trodde jag skulle dö av andnöd. Inte hade jag blivit av med min förskylning, jag hade såklart gjort det hela värre. Så nu har jag legat här hela dagen och varit helt miserabel och tyckt synd om mig själv när träningsvärken rider en som en mara vid varje försök att gå en liten sträcka.

Fast va fan, jag sprang ju 5 kilometer igår. Det var det värt.

Var på styrelsemöte idag, det skulle till att provsmaka. Tyvärr kunde jag inte annat än att lukta då jag körde bil. Synd. Är inte så van att sitta och provsmaka snapsar men det hade varit kul.
Jag önskade att vi skulle ta det i stockholm nästa gång så även jag fick mig en stänkare :)
Skämt åsido, det är kul att det händer något. Jag tror starkt på deras ide och hoppas att gnesta bränneri kommer bli något att räkna med.
Skrev in till läkemedelsverket idag och frågade lite vad som gäller att koka hudkräm hemma. Tänkte att eftersom reglerna för matlagning har lättat lite så kanske det hade blitt detsamma för mitt intresse.
Vi får se.
Den tredje juni är det dags att lämna blod igen.. en vecka före blodomloppet. Allvarligt, jag har inte tränat ett dugg då jag trodde jag var pollenallergiker. hmm vilket dålig ursäkt alltså.
Det visade sig ju dock att jag är astmatiker, och doktorns tips blev att dubbla dosen och köra hårt nu innan loppet så kanske mina stackars luftrör pallar med åtminstone en enklare småjogging.

Vi har slitit hela långa dagen med att fixa dräneringen.
Det börjar nu likna något och vi har gjort halva huset, känns jävligt skönt faktiskt. Det tog nog längst tid att få till lutningen på alla drän rör som ligger utmed hela huset. En milimeter mer meter ska det tydligen luta... allvarligt hur många hus ser ut som exakt på deras ultimata ritning.
Vårt hus står på ett berg.... säger väl allt. Vissa ställen gick det knappt att få ner röret alls. Vi fick stå med en slägga och försöka ändra bergets naturliga form. Plättlätt javisst hahha garvar ihjäl mig.
Vågar mig inte på någon gissning om hur mycket mackadam som jag har sköflat idag, men typ hälften av de där 10 ton är borta. Miiiiinn rygggg.
När vi äntligen kände att nu får det räcka för idag, då satte jag igång med att tvätta alla väggar inne i vårt kommande data/tv rum. Väggarna var faktiskt gula, men snart är dom vita.
Ja då gör vi väl om allt i morgon då ;)

   När jag var 5 år fick jag min första armbandsklocka, den hade en röd urtavla med svarta visare och ett rött armband. Jag kommer fortfarande ihåg hur min pappa tålmodigt förklarade hur visarna skulle stå vid den tidpunkten jag skulle gå hem.        Såklart även en femåring fattade ju att dra ut piggen så att klockan "stannade" och jag kunde vara ute lite längre. Hm kommer faktiskt svidande ihåg konsekvenserna av det lilla "buset".

   Idag fick vår blivande sjuåring en mobiltelefon... jo ni läste rätt. Den var ju enbart till för att ha med sig om han gick iväg till någon kompis, vilket nu har hänt en gång. Han själv tror ju att det är enbart hans och hans eget förfogande, vilket resulterade i ett flertal missade samtal till både mamma och pappa och hela minnet fullt med en lipande syster på bild. Tur att vi har valt kontantkort annars kunde det bli spännande dyrt.
   Men hans stolthet när han säger att hans kompisar i skolan inte tror honom gör ju lite att jag smälter, dock lite med en bitter eftersmak. Har jag blivit gammal och lättlurad. Är jag en sån där som skämmer bort mina barn och ger dom allt dom vill ha... jag tror inte det. Någon som har en annan uppfattning?

Ett mjukt renskinn att sitta på och ett vackert landskap. Vem vill kliva ur.





Muurika grillade hamburgare och en kall öl passar ihop med mycket skratt

Så här fint var det.

   Jag lämnade ett stockholm på väg in i vår och åkte upp till snön i Wilhelmina. Den här gången hade vi tur, ingen var sjuk. Mycket skratt blev det åt hon som lämnade två barn hemma och åkte på semester där det fanns sju barn 6 hundar  4 hästar och en hög kaniner och massa höns. Om igen fick jag bli påmind vilken nollåtta jag är.
   Vi skulle iväg och grilla vid bildens vackra sjö och Marita sa till mig att vi fick sitta i pulkan bakom scotern. Jag såg mig själv sitta i en klassisk orange pulka som finns på alla förskolor. I mitt stilla sinne hoppades jag såklart att den som körde tog det lugnt med mig därbak. såklart blev jag ju utskrattad för detta när jag kom ut och insåg att jag skulle ju sitta kungligt som själva tomten i en släde dvs en "pulka".
   Innan vi for iväg vart det en febrilt letande efter muurika spaden??? Vad är det ? Jo det är ju den grillspaden man har när man grillar på en muurika dvs en gjutjärns panna på ben som ställs direkt över öppen eld. Va Fan jag jobbar ju på Classe vi säljer ju såna. Så nu vet jag hur det är. Utegrillade hamburgare = Mums.
Fick träffa min saknade moster Ingrid och kusin Svenne. När man ska ha kamera så är det ju då man glömmer bort den. Vi hade en trevlig lunch tillsammans och fick skratta en hel del.
Sista dagen fick jag och Marita tillsammans ensamma. Vi gjorde stan med fika och shopping. Passade på att köpa ett varsitt smycke tillvarandra, en jättegullig ängel. På det hela taget så fick vi en kanonhelg som försvann som en tok. Nu vill jag att hon kommer ner till mig så får jag pyssla om min kära "syster". NÄr kommer du.

Jag är förskyld och jag hatar att vara förskyld. Men men veckan är slut och jag med. Har suttit på kontoret hela veckan med semester schemat. Det är sjukt kul att göra schema, jag gillar det helt enkelt. Hitta fram lösningar och se att det funkar. Dessutom är jag väldigt snabb med.
I morgon ska dotra på kalas, hon har sett fram emot detta i två veckor. Kalaset är på hoppborgen. En väldigt avundsjuk storebror suckar varje gång saken kommer på tal.

Nu är nyheten ute och jag kan berätta vad som var på gång. Jag har blivit befodrad till vice butikschef. Kul. Man klättrar helt enkelt.
Jag har börjat studera om dränering, ett stort och komplicerat ämne då ingen på forumen verkar vara överens. Vad ska man använda Platon matta eller Isodrän skivor. Båda har sina fördelar men prisskillnaden är stor. Jag får läsa på mer. Kul att få lite ansvar runt huset ;)
Kvinnor kan eller hur

Nej det tror jag inte, men den här gången var jag nog tvungen.
   Jag slutade idag min skrivkurs, det fanns mycket kvar att skriva om men lusten dog. Tyvärr kände jag nog att mina texter var lite för kritiskt responserade (mitt eget ord :) )  Det borde jag väl ha räknat med och det gjorde jag men det var nog mest stavfel men inte så här. Jag fick helt enkelt inte läraren att förstå vad jag skrivit, helt sjukt ju. Det kom ju inifrån mig är jag så svår att förstå.
Så jag gav helt enkelt upp... fy fan vad det svider.

Min lilla tjej Emma är kär. Ja hon har faktiskt även fått ett kärleksbrev från den utvalde. Dom är fyra år. Dom leker roll lekar där dom åker till Ikea och handlar möbler :)
   Hon tindrar när hon pratar om Oskar och hru kul och kär hon är. Igår när jag skulle hämta henne så sitter dom och leker vid bordet och jag slår mig ner och leker jag med. Emma försvinner så det är bara jag och Oskar kvar. Kunde ju inte låta bli att fråga om han visste att hon var kär i honom. Jo det visste han ju och ler lite så där urgulligt, och skruvar på sig där han sitter. Nog är det nåt magiskt med den första kärleken.
   Min hette Robin. Åh, vad jag var kär honom helt galet faktiskt. Det där finns ju alltid kvar tillsammans med den första kyssen och allt som hör till kärleken. Det var så svårt men ändå så mysigt. hmm.

   Igår var vi ute och åt på restaurang. Andreas ville fira det som komma skall så vi gick ut. Ingen god mat, en torr grillbiff med kall sås och ungar som inte kunde sitta still. Vi lekte medans vi vänta på maten och gissade vad vi tittade på. Anton var helt fenomenal på att gissa rätt direkt och kom med riktigt klurigheter tillbaka. MIn unge hehe.

  Jag var på systemet igår och gick där och botaniserade bland flaskorna. Ville hitta något som är kul att göra drinkar på men när man dricker så sällan så har man ju ingen aning om vad man behöver. Och det är fanimej dyrt med sprit. Det blev något blandat vi får väl se, jag kommer nog bli full i alla fall och det är ju det som är målet.
   Vi ska på fest på lördag och det är utan barn (dom sover hos farmor och farfar tack) så nog blir det en rejäl fylla hahaha, har allting planerat. Lördag snöbollskrig med ungar och sen fylleslag hem hmmm sova hmm . Söndag ligga och tycka synd om mig själv och äta praliner och chips och bara gott sova. Måndag upp kl 5 och skratta åt hela helgen.
   Vi får väl se hur det blir. Om jag lyckas bli full eller bara illamående hahahaha.

Mitt liv består av väntan tror jag.
   Det är dags att sluta vänta på att saker utan ta hand om det jag vill NU. För det mesta kommer ju det jag väntar på men det är den långa tiden där emellan som är plågsam. Jag måste nog säga att jag trots allt har ganska bra tålamod, jag har ju faktiskt väntat på detta i säker fyra år. Återstår bara 2 månader och sen är saken biff.
Än så länge är det en hemlis ;) ...

Det tycker inte Marie. Såklart har hon rätt, men jag kan inte låta bli. Vad har jag då gjort, jag har sytt en liten necesseär. Mitt fuska bestod av att inte göra enligt alla konstens regler och måtta tyget exakt som det ska vara.
   Jag skulle ju bara testa om detta var något som jag faktiskt kunde göra. Vad tycker ni? Det blev väl rätt ok tycker jag. Svängde ju ihop den på en 30 min.


Idén jag hade var ju att jag skulle sy några såna här och fylla med min egna produkter som ett kit.
Tex Rengöringslotion Peeling Ansiktsvatten och en Ansiktskräm.



Det funkar nog. Men jag ska nog ta och lära mig hur jag gör det på riktigt. Får väl be Marie bli min största kritiker.

Det tog 15 år kanske innan jag fick till det. Nu är jag blodgivare.
Det gick kanon och jag mår bättre än vad jag hade förväntat mig. Nu ska jag vila ett par timmar och sen iväg och jobba.
   Jag fick en fin t-shirt och en pin nål i form av en bloddroppe som bevis. Åh vad jag känner mig präktigt duktig. Och varför skulle jag inte det. Tänk om just mitt blod kan rädda någon annan. Jag har ändå en ovanlig blodgrupp A- och det är bara 15% av sveriges befolkning som har just det.
   Jag har just anmält Mita till Gry har ett plan. Jag hoppas hon kommer med och att hon vill det. Jag måste nog ringa och förvarna om det. Vem vet hon kanske blir vald. Jag hade valt henne :)
   Nu är det dags att göra läxa.
 Tjingeling från en lycklig blodgivare.