Är jag gammal

   När jag var 5 år fick jag min första armbandsklocka, den hade en röd urtavla med svarta visare och ett rött armband. Jag kommer fortfarande ihåg hur min pappa tålmodigt förklarade hur visarna skulle stå vid den tidpunkten jag skulle gå hem.        Såklart även en femåring fattade ju att dra ut piggen så att klockan "stannade" och jag kunde vara ute lite längre. Hm kommer faktiskt svidande ihåg konsekvenserna av det lilla "buset".

   Idag fick vår blivande sjuåring en mobiltelefon... jo ni läste rätt. Den var ju enbart till för att ha med sig om han gick iväg till någon kompis, vilket nu har hänt en gång. Han själv tror ju att det är enbart hans och hans eget förfogande, vilket resulterade i ett flertal missade samtal till både mamma och pappa och hela minnet fullt med en lipande syster på bild. Tur att vi har valt kontantkort annars kunde det bli spännande dyrt.
   Men hans stolthet när han säger att hans kompisar i skolan inte tror honom gör ju lite att jag smälter, dock lite med en bitter eftersmak. Har jag blivit gammal och lättlurad. Är jag en sån där som skämmer bort mina barn och ger dom allt dom vill ha... jag tror inte det. Någon som har en annan uppfattning?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0